På denna bild bär jag min pappas flanellskjorta och tights. Vad tycks? ha. Tänkte slå mig in på att modeblogga. Det otroliga intresset över vad fan folk har på sig när det lämnar sitt hem verkar vara stort, större verkar vara behovet på att få kommentarer på sin outfit för dagen. Det mänskliga egot är stort, större är mitt. Jag skippar nog modebloggandet och ägnar mig åt andra ytliga saker. Det jag gör bäst. Mitt ytliga ego, som förövrigt känner sig sårat. Hur kan man ha mage att såra mitt ego? Denna person som gjorde det är nog illvillig, iallafall mindre snäll, inte vet jag. Men eftersom att så lite kraft som möjligt ska gå åt av att ägna denna person mina eminenta tankar så sprider jag ut mina tankar och detta har resulterat i att jag blivit en aning rörig och enfaldig. En liten imbecill. Så nu kan jag inte längre hävda att jag är klyftig på något sätt. ha. Jag är helt och fullt nedgrävd i att revidera allt som jag har i mitt huvud och det kan ta år. År!. äh, kuk. Nu ska jag inte hålla på så här. Man blir ju less.
Starta en modeblogg, vet jag. Sluta fundera på oväsentliga, och gåtfulla saker. ha. Håller oss och andra på ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar