hell, you can be discreet

Vad hände egentligen med flickan som inte var någon-hit-för-Piteå? Piteå levererar verkligen. Jag har haft roligt hela sommaren, alla utekväll, alla koppar kaffe man tagit, alla promenader, alla meningslösa samtal och förbindelser. Visst har det varit dagar då man tvivlat att Piteå skulle kunna leva upp till det staden utger sig för att vara. Men vad fan, i det stora hela är det ju inte ett tvivel på att detta är den bästa sommaren. 1906 i lördags bjöd på mina bästa fyllesms på hela sommaren, slog till och med "du borde suga min kuk-sms:et". Slutar med att J. ringer och skrattandes frågar hur jag mår. Och visst mådde jag toppen!
Sommaren börjar närma sig sitt slut och vännerna från Uppsala har börjat fråga när man ska återvända. Jag säger bara, inte än. Jag är inte klar med denna stad än. Vet inte hur länge det kan ta, men det kan gå fort och men det kan gå sakta med. Det har verkligen hänt så mycket i sommar, mitt nervsystem fick sig en törn i början på vistelsen. Tappade all sans. oj. Blev lite galet och intensivt. Numera är sansen återfunnen och lugnet tillbaka och jag är bara lätt retarderad och spenderar min tid med att försöka reda ut varför jag vänder min tröjor bak-och-fram varje gång jag tar på mig någon av dem.

Man måste älska att vara förvirrad och orädd. Det blir ändå aldrig bättre än så här.
26 år och obotlig dåre.