whiter than white

Jag är inte så aktiv på min blogg, kan man ju konstatera om man har ett i IQ. Men har länge funderat över anledningen till detta. Mest skriver jag ju bara när jag är gnällig, små olycklig och allmänt missnöjd. Tror dock att detta har blivit ett allmäntillstånd och kan därför inte brukas för syftet att skriva en blogg. Så vad kan göras åt detta? Jag vill ogärna göra listan av miserabla tillstånd längre, för det gör mig trött. Kanske skulle jag våga mig på att gå åt andra håller. Eufori kanske, men jag känner redan nu att det var att ta i. Mitt kroniska cyniska tillstånd skulle inte tillåta det. Jag ska se över detta och återkomma med någon slags lösning.

Trams. Jag är i Pite. Här ser man ett helt avsnitt av Beck utan att en enda gång ifrågasatt sin ev. existens och begåvning. Här går rulltrapporna saktare. Här är plogkarmarna en meter höga. Här kan man sova ostört i nio timmar. Här kan man köra bil bara för att lyssna på musik. Här kan man leka med lego, grilla korv och tänka på inget eller allt. Här är allt vitt. Inte svart, inte grått, bara vitt.