Känner en subtil skam över brist på entusiasm över samtid och framtid då jag på många plan är oerhört nära något som kan liknas med förnöjsamhet. Tillståndet som tilldelats epitetet ” den ouppnåeliga".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar