phenomenon funeral

är hemma i pite. ska gå på begravning. min mormor. blandade känslor mellan sorg och lättnad. sorgen för vad man saknar. lättnad för att få ta farväl. fenomenet begravning är rätt intressant. religöst. men om man bortser från tramset så är det en rätt nödvändig cermoni. förmodligen traditionsbunden och nedärvd. men en oundvikligt viktig akt.

two per cent

http://www.digitaljournal.com/article/220229/

Då var vi bara två procent kvar. På en överskådlig framtid är man utrotad. Jag ser med obeslutsam glädje framemot detta. Vi gjorde vårt och vi gjorde det bra. Sätter mig på första raden och ler.

Utöver att känna mig unik och viljan att påpeka detta, så lever sig livet som sig bör. Kärlek.

some kind of hell, listen up!

Hur i helvete kan man helt sakna självinsikt? Hur kunde man inte förutse framtiden? Hur i helvete kan man inte veta bättre? Hur kan en och samma person veta hur jag funkar utan att säga det till mig? Hur kunde denna person välja att lämna mig helt utanför? Jag måste bara hata denna person. I vilket fall som helst är denna person ingen som jag vill beblanda mig med. Jag vill bara spotta och känna avsky. Men hur går detta om det är mig själv jag talar om?

Jag lämnar resten åt någon slags helvete. Hör upp! Här kommer jag.

what`s buried

dagens låt: Kom med Kristian Anttila

Nu blir det galet.

music

Imponerande.

http://www.ashkanfardost.com/

sail on

Uppsala. 2009-01-06. Visst är det tråkigt att lämna pite-helvetet. Jag älskar så mycket med den staden, i den staden - med omnejd. Men åter i mitt lugn, med min stringhylla, min soffa, min icke-tvbänk, korridors-disk, smulor, pepparkakshus och Pelle. Min blomma lever, min dator är lätt dammig och itunes rullar på som vanligt. Det har varit en jul att minnas. Mycket med familjen, och det är ju det som klyschigt nog är viktigast.

Jag är så nöjd att 2008 är över, och det kan sammanfattas i två ord. vansinnigt yvigt.
Redo för 2009.

dagens låt; Patrol med the Charlatans

reality escape the reality

Detta är stället att befinna sig på. Lillpite. Det har allt för att gömma sig i. Ingen hittar hit. Bara telia-abonnemang fungerar, det finns 1 1/2 väg hit. En affär. 15 meter till postlådan och minst 30 till enda grannen. Det finns snö och en stjärnklar himmel och man ser solen gå upp, och när den 3 timmar senare går ner. Det finns ett litet berg och en liten älv. En massa skog och kalhyggen. Värsta drömbyn. Min by. Allt man behöver.